Hammarbyare!

Som grabb hade jag spelat både ishockey och fotboll i St:Erikskuppen men höll inte på något särskilt lag. Men när jag som 17-åring på det 18:e våren 1975 bodde en kort tid i det så kallade "strykjärnet", alltså det trekantiga huset på Katarina Bangatan-Götgatan på Södermalm i Stockholm, var det några herrar som brukade dela husrum och flaska där i trapphuset som ändrade på detta.

Folk i huset lät dem som regel hållas där i trapphuset på Katarina Bangatan. Istället brukade de då och då ge gubbarna en bit mat, en gammal skjorta och även lite starkt. Och då kom de igång!

"Minns du Berras högerdoja mot jurgårn 53" eller "Nisses lyra in mot bortre stoplen 54" skrockade de. Och berättade om Lennart Skoglund, om uppväxt och och skoltid, hur det gått senare i livet för alla ungar där i kvarteren och mitt i allt detta om fotbollen. Och om Bajen. Om kamratskapen och samhörigheten och om arbetargrabbarna från Söder som slog de finare grabbarna från Norr.

Det var som att ta ett kliv in i den verkliga världen eller som man säger vuxenlivet. Jag som ditintills hade trott att fotboll och hockey bara handlade om något så trivialt som att spela ett spel insåg att vad allt i själva verket handlade om var ett socialt sammanhang. Att tillhöra. Att ha något att identifiera sig själv och sitt ursprung med. Hammarby, Bajen, var och är många söderbors självklara tillhörighet och värmen och känslan kopplad till Bajen tillsammans med att jag själv snabbt blev söderbo gjorde saken helt klar. Jag blev och är därefter hammarbyare. Och jag har dessa gentlemän - som dagtid kunde ses på en parkbänk i närheten - att tacka för detta.

Genom åren har jag därefter då och då gått på lite matcher, medlemsmöten, betalat medlemsavgifter mmm och när jag går på någon match är det för att Bajen är inblandat. Inte annars.

För jag tillhör den där sortens klubblojala hammarbyare. För mig finns bara ett lag och detta gäller i alla sporter. Jag förstår mig inte på de som kan hålla på ett lag i fotboll, ett annat i hockey och så vidare. Det är väl inget sammanhang! Ingen klubbkänsla! Ingen tillhörighet! Nej, jag är Hammarbyare! Det är inte utbytbart.

Hur det gick för gubbarna?

De tacklade av ganska snabbt och bara några år efter mina möten med dem hade nya generationer tagit över deras platser.

Men Bajen lever vidare.