17 år på mitt 18:e bodde jag våren 1975 en kort tid i det så kallade "styrkjärnet" på Katarina Bangatan-Götgatan på Södermalm i Stockholm. Jag hade spelat både pojklagshockey och pojklagsfotboll i St:Erikskuppen men höll innan tiden i styrkjärnet inte på något särskilt lag.
I trapphuset där på Katarina Bangatan brukade emellertid några herrar dela husrum och flaska och de boende lät dem hållas. Tvärtom fick gubbarna istället en bit mat, en gammal skjorta och ibland något starkt. Och då kom de igång!
Det var "Berras lyra mot Nisse 53" eller "Långens skott från egen planhalva 56" och berättelser om alla ungar som växt upp där i kvarteren och om Lennart Skoglund, om sammanhållningen, om när arbetargrabbarna från Söder slog de rikare grabbarna från Norr. Om livet och fotboll. Och om Bajen. Klubben som förenade, gav gemenskap och tillhörighet. Och i likhet med många andra söderbor blev Bajen från den våren en självklarhet för mig.
Jag har därefter genom åren gått på en del matcher i främst hockey och fotboll, en del möten och betalat mina avgifter. Lågaktiv kan man säga. Men alltid hammarbyare. För själv tillhör jag den där sortens klubblojala hammarbyare. För mig finns bara en klubb och det är Bajen och det gäller i alla sporter.
På senare år har jag gått med barnen på en del matcher och på skolorna på Söder är ungarna med klar majoritet hammarbyare. Bajen är helt enkelt klubben man inte bara håller på. Det är en del av sammanhanget.
fredag 16 maj 2008
OBALANS
De grundläggande orsakerna till att Hammarby Hockey blev en krisklubb är kopplat till de ekonomiska förutsättningarna i stort, problemen med ishallen och sviktande publikintresse.
Anschutz Enterteinment Group (AEG) gick in i Hammarby Hockey 2001 och lämnade klubben 2005. Under dessa år fanns en förening, ett aktiebolag och ett marknadsföringsbolag. När man åter under 2005-2006 skulle bli en enda förening och utan det tillskott av pengar som funnits från AEG började de ekonomiska problemen växa. Vid sammanslagningen skulle föreningens elitlicens säkras och signalen då om ekonomiska problem var tydlig. Man löste elitlicensen med ett förlov sagt konstnummer. Se strax nedan.
En generell faktor är att i hockeysverige är att avtalen som gäller till exempel TV-rättigheter ger de redan rika elitserieklubbarna mycket gott ekonomiskt utfall och övriga både i elitserien och längre ner i divisionerna ett betydligt sämre utfall. De rika motiverar detta med att de exponeras mest i media mm men samtidigt förutsätter deras existens att alla andra finns. Här har Hammarby dock haft samma läge som övriga jämförbara klubbar.
Licensgivningen däremot är en mer kritisk fråga och som kan ifrågasättas. Hammarbys ekonomiska problem tilltog under 2006. I december 2006 hade föreningen skulder på runt 4 miljoner som man inte klarade av att betala. För att säkra elitlicensen måste man i balansräkningen vara i vart fall plus minus noll. Detta ordnades genom att i balansräkningen skriva in material såsom klubbor, tröjor mm till i stort sett sina inköpsvärden på runt 2 miljoner. Men detta var förbrukningsmaterial. Det var inga pengar. Skulderna var alltjämt olösta . Likafullt fick man licens för elitseriespel säsongen 2007/2008. På dispens - för alla insåg att klubbens ekonomi var farligt dålig.
Sen var ishallen ett stort bekymmer. Ingen egen ishall från försommaren 2006 till hösten 2007 kastade en lång skugga över hela verksamheten. Zinken skulle rustas, det drog ut på tiden och samtidigt skjutsade föräldrarna sina barn - och ungdomar till andra hallar runt hela stockholmsområdet. Iskaos för Hammarby Hockey skrev Dagens Nyheter den 23 augusti 2006. Detta frestade på och tog mycket energi under lång tid ur alla och påverkade också säsongen 2007/2008. Barn- och ungdomsverksamheten var i fallande sedan hösten 2006 och hösten 2007 saknades till slut hela lag.
Dessutom är det helt enkelt så att Hammarby Hockey aldrig lyckades få publik till sina matcher. Och detta är ingen nyhet eller något som inträffade säsongen 2007/2008. Det blev dock värre allteftersom. Man måste genomsnittligt ha runt 750-800 personer per match för att gå jämnt upp. Hammarby hade cirka 740 säsongen 2006/2007 och cirka 640 säsongen 2007/2008. För att få ner kostnaderna gjordes flera försök under 2007/2008 att få byta till mindre och billigare hallar än Hovet men med undantag för några enstaka matcher sade Hockeyallsvenskan av olika skäl nej till en sådan lösning. Hammarby var hela säsongen 2007/2008 fast med en liten publik på en för kostsam arena. I stort sett varje match kom därför att istället för att ge intäkter istället bli en kostnad för klubben.
Anschutz Enterteinment Group (AEG) gick in i Hammarby Hockey 2001 och lämnade klubben 2005. Under dessa år fanns en förening, ett aktiebolag och ett marknadsföringsbolag. När man åter under 2005-2006 skulle bli en enda förening och utan det tillskott av pengar som funnits från AEG började de ekonomiska problemen växa. Vid sammanslagningen skulle föreningens elitlicens säkras och signalen då om ekonomiska problem var tydlig. Man löste elitlicensen med ett förlov sagt konstnummer. Se strax nedan.
En generell faktor är att i hockeysverige är att avtalen som gäller till exempel TV-rättigheter ger de redan rika elitserieklubbarna mycket gott ekonomiskt utfall och övriga både i elitserien och längre ner i divisionerna ett betydligt sämre utfall. De rika motiverar detta med att de exponeras mest i media mm men samtidigt förutsätter deras existens att alla andra finns. Här har Hammarby dock haft samma läge som övriga jämförbara klubbar.
Licensgivningen däremot är en mer kritisk fråga och som kan ifrågasättas. Hammarbys ekonomiska problem tilltog under 2006. I december 2006 hade föreningen skulder på runt 4 miljoner som man inte klarade av att betala. För att säkra elitlicensen måste man i balansräkningen vara i vart fall plus minus noll. Detta ordnades genom att i balansräkningen skriva in material såsom klubbor, tröjor mm till i stort sett sina inköpsvärden på runt 2 miljoner. Men detta var förbrukningsmaterial. Det var inga pengar. Skulderna var alltjämt olösta . Likafullt fick man licens för elitseriespel säsongen 2007/2008. På dispens - för alla insåg att klubbens ekonomi var farligt dålig.
Sen var ishallen ett stort bekymmer. Ingen egen ishall från försommaren 2006 till hösten 2007 kastade en lång skugga över hela verksamheten. Zinken skulle rustas, det drog ut på tiden och samtidigt skjutsade föräldrarna sina barn - och ungdomar till andra hallar runt hela stockholmsområdet. Iskaos för Hammarby Hockey skrev Dagens Nyheter den 23 augusti 2006. Detta frestade på och tog mycket energi under lång tid ur alla och påverkade också säsongen 2007/2008. Barn- och ungdomsverksamheten var i fallande sedan hösten 2006 och hösten 2007 saknades till slut hela lag.
Dessutom är det helt enkelt så att Hammarby Hockey aldrig lyckades få publik till sina matcher. Och detta är ingen nyhet eller något som inträffade säsongen 2007/2008. Det blev dock värre allteftersom. Man måste genomsnittligt ha runt 750-800 personer per match för att gå jämnt upp. Hammarby hade cirka 740 säsongen 2006/2007 och cirka 640 säsongen 2007/2008. För att få ner kostnaderna gjordes flera försök under 2007/2008 att få byta till mindre och billigare hallar än Hovet men med undantag för några enstaka matcher sade Hockeyallsvenskan av olika skäl nej till en sådan lösning. Hammarby var hela säsongen 2007/2008 fast med en liten publik på en för kostsam arena. I stort sett varje match kom därför att istället för att ge intäkter istället bli en kostnad för klubben.
KRIS
Den första tydliga mediarapporteringen om att Hammarby Hockey hade problem var i DN den 20 december 2005 när det stod att ""Krisen i Hammarby blir allt djupare. Förutom att det går knackigt sportsligt sett, har klubben även ekonomiska svårigheter". "Enligt Sportbladet går verksamheten back sex miljoner kronor den här säsongen".
DEN 14 DECEMBER 2006: STYRELSEN OFFENTLIGGÖR KONKURSRISKEN
I april 2006 säkrades fortsatt allsvenskt spel.
I Svenska Dagbladet offentliggjorde dåvarande ordförande Mattias Berg den 14 december 2006 för första gången från föreningens sida att Hammarby Hockey hotades av konkurs.
"Tiden har hunnit ikapp oss" sasw Mattias Berg och tillade att hela klubben riskerar att falla och tillade att "I så fall är det vår (styrelsens) uppgift att inte driva klubben vidare och låta konkursförvaltaren bestämma vad som händer".
Problemen löstes dock inte och den 26 februari 2007 står i Dagens Nyheter att "Konkurs hotar hammarby hockey". Till sist avvärjdes konkurshotet den gången. Men det kom tillbaka. I september 2007 var konkurshotet åter akut och gällde kortsiktigt en skuld på 131.000 kronor. Valutagruppen gick in och betalade det hela denna gång och det akuta läget var pånytt löst. Men de ekonomiska bekymren var olösta.
Däremot ökade inte skuldbördan nämnvärt under säsongen 2007/2008. Ökningen var cirka 650.000 kronor och gällde i stort sett uteslutande ishallskostnader. Först sent på hösten 2007 lades bromsen in och slutligt i februari 2008 var det tvärbroms. Se nedan om detta.
Under perioden december 2006-april 2008 rapporterades i media och internt om det ständiga konkurshotet. Rapporteringen var massiv. Liksom om turbulensen i övrigt i föreningen. Från årsskiftet 2006-2007 visste alla intresserade och berörda att Hammarby Hockey riskerade konkurs. Och rapporteringen under 2007 var så pass stor att till slut var det hela i september 2007 en riksnyhet i TV och ABC-Nytt filmade en halvspringande dåvarande ordföranden Jane Sjögren och visade detta i TV på bästa sändningstid.
DEN 14 DECEMBER 2006: STYRELSEN OFFENTLIGGÖR KONKURSRISKEN
I april 2006 säkrades fortsatt allsvenskt spel.
I Svenska Dagbladet offentliggjorde dåvarande ordförande Mattias Berg den 14 december 2006 för första gången från föreningens sida att Hammarby Hockey hotades av konkurs.
"Tiden har hunnit ikapp oss" sasw Mattias Berg och tillade att hela klubben riskerar att falla och tillade att "I så fall är det vår (styrelsens) uppgift att inte driva klubben vidare och låta konkursförvaltaren bestämma vad som händer".
Problemen löstes dock inte och den 26 februari 2007 står i Dagens Nyheter att "Konkurs hotar hammarby hockey". Till sist avvärjdes konkurshotet den gången. Men det kom tillbaka. I september 2007 var konkurshotet åter akut och gällde kortsiktigt en skuld på 131.000 kronor. Valutagruppen gick in och betalade det hela denna gång och det akuta läget var pånytt löst. Men de ekonomiska bekymren var olösta.
Däremot ökade inte skuldbördan nämnvärt under säsongen 2007/2008. Ökningen var cirka 650.000 kronor och gällde i stort sett uteslutande ishallskostnader. Först sent på hösten 2007 lades bromsen in och slutligt i februari 2008 var det tvärbroms. Se nedan om detta.
Under perioden december 2006-april 2008 rapporterades i media och internt om det ständiga konkurshotet. Rapporteringen var massiv. Liksom om turbulensen i övrigt i föreningen. Från årsskiftet 2006-2007 visste alla intresserade och berörda att Hammarby Hockey riskerade konkurs. Och rapporteringen under 2007 var så pass stor att till slut var det hela i september 2007 en riksnyhet i TV och ABC-Nytt filmade en halvspringande dåvarande ordföranden Jane Sjögren och visade detta i TV på bästa sändningstid.
KAOS
Under 2006-2007 led klubben av alla ovanstående problem. Sportsligt hade man dock klarat fortsatt spel i allvsenskan 2007/2008. På dispens.
Ett stort antal människor kom och gick under 2007. Man hade inte mindre än fyra ordföranden under 2007: Mattias Berg, Jane Sjögren, Jim Sharp och Karl Potapoff. Över 10 personer förekom någon gång under 2007 i styrelsen och man engagerade bland annat föreningens nestor Sivert Swärling och på hösten fotbollens Rikard Tallén. Konflikterna var stundtals fullständiga och Jane Sjögren till och med protokollförde att hon ansåg sig vara utsatt för hot av övriga styrelseledamöter. Avhoppen skedde på löpande band.
Jane Sjögrens egna blogg om sin tid som ordförande under några månader våren-hösten 2007 innehåller en i första hand personligt färgad beskrivning av en intern maktkamp. Bloggen finns under hammarbyhockey-jane.blogspot.com.
I oktober 2007 var en ny konkursansökan inlämnad, TV jagade Jane Sjögren som abrupt hoppade av, ekonomin totalt bottenkörd, man stod i princip utan styrelse, hade ingen kanslist, ingen som skötte bokföringen, ingen revisor, ingen kassör, barn- och ungdomslagen tappade ett tag 5 spelare i veckan, ungdomsledarna fick inte utlovad ersättning, A-laget hade slitet material, publiken svek, A-laget förlorade sina matcher och i media var krisrapporteringen omfattande.
I oktober 2007 rådde totalt kaos i Hammarby Hockey.
Ett stort antal människor kom och gick under 2007. Man hade inte mindre än fyra ordföranden under 2007: Mattias Berg, Jane Sjögren, Jim Sharp och Karl Potapoff. Över 10 personer förekom någon gång under 2007 i styrelsen och man engagerade bland annat föreningens nestor Sivert Swärling och på hösten fotbollens Rikard Tallén. Konflikterna var stundtals fullständiga och Jane Sjögren till och med protokollförde att hon ansåg sig vara utsatt för hot av övriga styrelseledamöter. Avhoppen skedde på löpande band.
Jane Sjögrens egna blogg om sin tid som ordförande under några månader våren-hösten 2007 innehåller en i första hand personligt färgad beskrivning av en intern maktkamp. Bloggen finns under hammarbyhockey-jane.blogspot.com.
I oktober 2007 var en ny konkursansökan inlämnad, TV jagade Jane Sjögren som abrupt hoppade av, ekonomin totalt bottenkörd, man stod i princip utan styrelse, hade ingen kanslist, ingen som skötte bokföringen, ingen revisor, ingen kassör, barn- och ungdomslagen tappade ett tag 5 spelare i veckan, ungdomsledarna fick inte utlovad ersättning, A-laget hade slitet material, publiken svek, A-laget förlorade sina matcher och i media var krisrapporteringen omfattande.
I oktober 2007 rådde totalt kaos i Hammarby Hockey.
KLUBBEN
Hammarby Idrottsförening - Hammarby IF - bildades den 7 mars 1897 och var sprungen ur en roddarförening från 1889.
Hammarby Hockey i sin tur utvecklades ur bandyn på 1920-talet och spelade sin första match i mars 1921 mot Linnéa. Man brukar säga att Hammarby Hockey bildades den 7 mars 1921.
Klubbens storhetstid inföll på 1930-1950-talen då "Bamsingarna från Söder" tillhörde europaeliten. Med sina 8 guld, 8 silver och 8 brons i de Svenska Mästerskapen är Hammarby Hockey en av Sveriges mest framgångsrika ishockeyklubbar. Och en rad storheter och namnkunniga ishockeyprofiler har också spelat eller varit ledare i klubben. Allt från Sven "Svenne Berka" Bergquist till Hans "Tjalle Mild" och Kenneth "Kenta" Ohlsson och Pelle Lindbergh på spelarsidan till Curt Lindström, Leif Boork, Tommy Boustedt och Roger Melin på tränarsidan. Tore Demnert kan nämnas. Han var ordförande och lagledare en tid på 1950-talet.
Allt detta och mycket mer därtill finns beskrivet i Carl Frängsmyrs och Jim Sharps kritikerrosade och omfattande bok "Bamsingarna från Söder" från 2006. (ISBN 91-85319-41-4). För den intresserade är boken en guldgruva.
Hammarby Hockey i sin tur utvecklades ur bandyn på 1920-talet och spelade sin första match i mars 1921 mot Linnéa. Man brukar säga att Hammarby Hockey bildades den 7 mars 1921.
Klubbens storhetstid inföll på 1930-1950-talen då "Bamsingarna från Söder" tillhörde europaeliten. Med sina 8 guld, 8 silver och 8 brons i de Svenska Mästerskapen är Hammarby Hockey en av Sveriges mest framgångsrika ishockeyklubbar. Och en rad storheter och namnkunniga ishockeyprofiler har också spelat eller varit ledare i klubben. Allt från Sven "Svenne Berka" Bergquist till Hans "Tjalle Mild" och Kenneth "Kenta" Ohlsson och Pelle Lindbergh på spelarsidan till Curt Lindström, Leif Boork, Tommy Boustedt och Roger Melin på tränarsidan. Tore Demnert kan nämnas. Han var ordförande och lagledare en tid på 1950-talet.
Allt detta och mycket mer därtill finns beskrivet i Carl Frängsmyrs och Jim Sharps kritikerrosade och omfattande bok "Bamsingarna från Söder" från 2006. (ISBN 91-85319-41-4). För den intresserade är boken en guldgruva.
ORDFÖRANDE
Den 30 oktober 2008 väljs jag till ordförande för Hammarby IF Ishockeyförening och kvarstår som sådan till den 20 november 2008. Jag blir den sista årsmötesvalda ordföranden i föreningen.
Det var mest stolthet och glädje jag påtog mig uppdraget. Att vara ordförande för Hammarby Hockey. Det var en smula svindlande. Jag, hammarbyare och hockeyälskare, var plötsligt ordförande i en allsvensk hockeyförening. Hammarbys hockeyförening. Det
Innan jag valdes hade jag suttit med på styrelsemöten några veckor och efterhand informerats om läget. Men det var först när jag väl var ordförande som hela bilden började stå klar för mig. Jag minns att de övriga i styrelsen rent ut sade till mig att man inte velat informera mig om alla detaljer innan jag var vald. Det var på sitt självklart. Man kan inte lämna ut allt till alla och envar. Och stora delar av det som beskrivs ovan fick jag snabbläsa mig till via protokoll och tidningsartiklar och införmera mig med kompletterande frågor till de övriga. Bilden mörknade snabbt.
När jag valdes var jag fast övertygad om att självklart skall de kunna gå att få en lösning på skulderna. Och i november skulle ju Zinken öppnas pånytt. Jag kunde inte med min erfarenhet tro något annat. Men det visade sig finnas betydligt fler bottnar i det hela än jag kunnat ana.
Det var mest stolthet och glädje jag påtog mig uppdraget. Att vara ordförande för Hammarby Hockey. Det var en smula svindlande. Jag, hammarbyare och hockeyälskare, var plötsligt ordförande i en allsvensk hockeyförening. Hammarbys hockeyförening. Det
Innan jag valdes hade jag suttit med på styrelsemöten några veckor och efterhand informerats om läget. Men det var först när jag väl var ordförande som hela bilden började stå klar för mig. Jag minns att de övriga i styrelsen rent ut sade till mig att man inte velat informera mig om alla detaljer innan jag var vald. Det var på sitt självklart. Man kan inte lämna ut allt till alla och envar. Och stora delar av det som beskrivs ovan fick jag snabbläsa mig till via protokoll och tidningsartiklar och införmera mig med kompletterande frågor till de övriga. Bilden mörknade snabbt.
När jag valdes var jag fast övertygad om att självklart skall de kunna gå att få en lösning på skulderna. Och i november skulle ju Zinken öppnas pånytt. Jag kunde inte med min erfarenhet tro något annat. Men det visade sig finnas betydligt fler bottnar i det hela än jag kunnat ana.
torsdag 15 maj 2008
BAKGRUND: HOCKEYSVERIGE
Under lång tid hade Hammarby Hockey förekommit som ett problembarn i media när det i september 2007 stod att läsa att en ansökan om konkurs var inlämnad mot klubben. Bakgrunden till den då uppkomna situationen finns att söka i flera förhållanden. Några av dessa är inkomstfördelningen och licensgivningen.
ISHOCKEYSVERIGE
Rent generellt kan man säga att Hammarby Hockey brottades med samma problem som många andra allsvenska hockeyklubbar. Nämligen att huvuddelen av inkomsterna från spel- och TV-rättigheter mm går till de redan rika klubbarna i elitserien. Motivet är att dessa klubbar har störts exponering i media mm men motargumenten är många och starka och kan sammanfattas med att fem-sex rikaste storklubbarnas hela existens vilar på att alla övriga finns. Men hur som helst. Hammarby fick i likhet med övriga klubbar i allsvenskan endast en mindre del av dessa pengar.
En annan sak som är på många sätt mer avgörande är licensgivningen. Alltså licensen för att få spela elitishokcey.
För att få sådan licens måste klubben visa på ett balansmässigt åtmonstone plus minus noll resultat. Men balansmässiga resultat inga värdefria sanningar. Sådant går att påverka. Och utan at döma någon i Hammarby 2006/2007 var det väl med förlov sagt just detta som skedde.
När den tidigare mångårige ordföranden lämnade och verksamheten skulle slås samman i en förening var kravet att elitlicensen skulle garanteras. Och uppenbart saknades pengar för att den vägen nå balansmässigt plus minus noll vintern 2006-2007 när man skulle förbereda detta. Man valde då att helt enkelt i balansräkningen ta upp allt material - alltså tröjor, klubbor och en mängd annan utrustning - till i stort sett sina inköpsvärden. Man nådde då det önskade reslutatet och fick sin elitlicens för 2007/2008. Men på dispens. För med sig in sedan säsongen innan hade man redan där ekonomiska bekymmer. Och dispensen för säsongen 2007/2008 var given på luft: De värden som gav det bokföringsmässiga resultatet var i allt väsentligt förslitningsmaterial! Inga pengar! Realt sett hade de ekonomiska bekymmer som börjat växa fram under 2006 inför säsongen 2007/2008 förvärrats till ett ekonomiskt underskott.
Detta var ingången i säsongen 2007/2008.
ISHOCKEYSVERIGE
Rent generellt kan man säga att Hammarby Hockey brottades med samma problem som många andra allsvenska hockeyklubbar. Nämligen att huvuddelen av inkomsterna från spel- och TV-rättigheter mm går till de redan rika klubbarna i elitserien. Motivet är att dessa klubbar har störts exponering i media mm men motargumenten är många och starka och kan sammanfattas med att fem-sex rikaste storklubbarnas hela existens vilar på att alla övriga finns. Men hur som helst. Hammarby fick i likhet med övriga klubbar i allsvenskan endast en mindre del av dessa pengar.
En annan sak som är på många sätt mer avgörande är licensgivningen. Alltså licensen för att få spela elitishokcey.
För att få sådan licens måste klubben visa på ett balansmässigt åtmonstone plus minus noll resultat. Men balansmässiga resultat inga värdefria sanningar. Sådant går att påverka. Och utan at döma någon i Hammarby 2006/2007 var det väl med förlov sagt just detta som skedde.
När den tidigare mångårige ordföranden lämnade och verksamheten skulle slås samman i en förening var kravet att elitlicensen skulle garanteras. Och uppenbart saknades pengar för att den vägen nå balansmässigt plus minus noll vintern 2006-2007 när man skulle förbereda detta. Man valde då att helt enkelt i balansräkningen ta upp allt material - alltså tröjor, klubbor och en mängd annan utrustning - till i stort sett sina inköpsvärden. Man nådde då det önskade reslutatet och fick sin elitlicens för 2007/2008. Men på dispens. För med sig in sedan säsongen innan hade man redan där ekonomiska bekymmer. Och dispensen för säsongen 2007/2008 var given på luft: De värden som gav det bokföringsmässiga resultatet var i allt väsentligt förslitningsmaterial! Inga pengar! Realt sett hade de ekonomiska bekymmer som börjat växa fram under 2006 inför säsongen 2007/2008 förvärrats till ett ekonomiskt underskott.
Detta var ingången i säsongen 2007/2008.
tisdag 13 maj 2008
Hammarbyare!
Som grabb hade jag spelat både ishockey och fotboll i St:Erikskuppen men höll inte på något särskilt lag. Men när jag som 17-åring på det 18:e våren 1975 bodde en kort tid i det så kallade "strykjärnet", alltså det trekantiga huset på Katarina Bangatan-Götgatan på Södermalm i Stockholm, var det några herrar som brukade dela husrum och flaska där i trapphuset som ändrade på detta.
Folk i huset lät dem som regel hållas där i trapphuset på Katarina Bangatan. Istället brukade de då och då ge gubbarna en bit mat, en gammal skjorta och även lite starkt. Och då kom de igång!
"Minns du Berras högerdoja mot jurgårn 53" eller "Nisses lyra in mot bortre stoplen 54" skrockade de. Och berättade om Lennart Skoglund, om uppväxt och och skoltid, hur det gått senare i livet för alla ungar där i kvarteren och mitt i allt detta om fotbollen. Och om Bajen. Om kamratskapen och samhörigheten och om arbetargrabbarna från Söder som slog de finare grabbarna från Norr.
Det var som att ta ett kliv in i den verkliga världen eller som man säger vuxenlivet. Jag som ditintills hade trott att fotboll och hockey bara handlade om något så trivialt som att spela ett spel insåg att vad allt i själva verket handlade om var ett socialt sammanhang. Att tillhöra. Att ha något att identifiera sig själv och sitt ursprung med. Hammarby, Bajen, var och är många söderbors självklara tillhörighet och värmen och känslan kopplad till Bajen tillsammans med att jag själv snabbt blev söderbo gjorde saken helt klar. Jag blev och är därefter hammarbyare. Och jag har dessa gentlemän - som dagtid kunde ses på en parkbänk i närheten - att tacka för detta.
Genom åren har jag därefter då och då gått på lite matcher, medlemsmöten, betalat medlemsavgifter mmm och när jag går på någon match är det för att Bajen är inblandat. Inte annars.
För jag tillhör den där sortens klubblojala hammarbyare. För mig finns bara ett lag och detta gäller i alla sporter. Jag förstår mig inte på de som kan hålla på ett lag i fotboll, ett annat i hockey och så vidare. Det är väl inget sammanhang! Ingen klubbkänsla! Ingen tillhörighet! Nej, jag är Hammarbyare! Det är inte utbytbart.
Hur det gick för gubbarna?
De tacklade av ganska snabbt och bara några år efter mina möten med dem hade nya generationer tagit över deras platser.
Men Bajen lever vidare.
Folk i huset lät dem som regel hållas där i trapphuset på Katarina Bangatan. Istället brukade de då och då ge gubbarna en bit mat, en gammal skjorta och även lite starkt. Och då kom de igång!
"Minns du Berras högerdoja mot jurgårn 53" eller "Nisses lyra in mot bortre stoplen 54" skrockade de. Och berättade om Lennart Skoglund, om uppväxt och och skoltid, hur det gått senare i livet för alla ungar där i kvarteren och mitt i allt detta om fotbollen. Och om Bajen. Om kamratskapen och samhörigheten och om arbetargrabbarna från Söder som slog de finare grabbarna från Norr.
Det var som att ta ett kliv in i den verkliga världen eller som man säger vuxenlivet. Jag som ditintills hade trott att fotboll och hockey bara handlade om något så trivialt som att spela ett spel insåg att vad allt i själva verket handlade om var ett socialt sammanhang. Att tillhöra. Att ha något att identifiera sig själv och sitt ursprung med. Hammarby, Bajen, var och är många söderbors självklara tillhörighet och värmen och känslan kopplad till Bajen tillsammans med att jag själv snabbt blev söderbo gjorde saken helt klar. Jag blev och är därefter hammarbyare. Och jag har dessa gentlemän - som dagtid kunde ses på en parkbänk i närheten - att tacka för detta.
Genom åren har jag därefter då och då gått på lite matcher, medlemsmöten, betalat medlemsavgifter mmm och när jag går på någon match är det för att Bajen är inblandat. Inte annars.
För jag tillhör den där sortens klubblojala hammarbyare. För mig finns bara ett lag och detta gäller i alla sporter. Jag förstår mig inte på de som kan hålla på ett lag i fotboll, ett annat i hockey och så vidare. Det är väl inget sammanhang! Ingen klubbkänsla! Ingen tillhörighet! Nej, jag är Hammarbyare! Det är inte utbytbart.
Hur det gick för gubbarna?
De tacklade av ganska snabbt och bara några år efter mina möten med dem hade nya generationer tagit över deras platser.
Men Bajen lever vidare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
